Mörka kvällar
Det känns som mörka kvällar när Hon inte vill bli trodd på. Hon bara står där i Förtvivlans djup och vet ingentig.
"Farväl till Allt och Alla, Jag vill nu bara dö." Så tänker Hon och säger adjö.
Mörka kvällar faller, Hon känner Sig helt förtvivlad, sinnesrubbad och förvirrad. Att inte bli trodd på, hatar Hon.
Även på ljusets dag, faller mörka kvällarna. Hjärtat slår oroligt i Hennes arma kropp. Kommer inte fixa dethär, kommer drunkna i det svarta hålet.
Darrar, både innanpå och utanpå, vet längre vart Hon ska ta vägen.... Har ingen att längre lita på...
//Erica
Kommentarer
Trackback
