Mer än halva sommaren har gått...
Hejsan frejsan i sommarens strålar! Hur har ni det? Har ni semster, har haft, eller ska ha snart? I vilket fall som helst, hoppas jag att ni mår bra. Det är inte klokt hur fort tiden går. Dagens datum är 24/7. Mer än halva sommaren har redan gått sin väg och om fem månader är det för tusan julafton!! Huuva!
För min egen del så flyter dagarna förbi, samtidigt som dom smyger... Med det menar jag, att det går väldigt fort, men jag börjar också känna mig en aning uttråkad. Det är i och för sig kanske inte så konsigt, eftersom jag varit hemma i över fyra månader!
Min träning är min räddning. Jag tränar på som en toka nu! I förrgår rullade jag över en mil utomhus och igår, cyklade jag sjutton kilometer! Elva med armarna och sex med benen. Har tränat stenhårt tio dagar i streck nu, så idag tar jag en vilodag.
Annars så tar jag det mest bara lugnt. Umgås med assisteterna och min bror. Han kom hem i förrgår efter sex dagars tågluffande. Jag har inte fått höra så mycket om resan , men det kanske kommer...
Min assistent Emilia, jobbar sitt sista Stockholms-pass just nu. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte känns konsigt och sorgligt. Vi har gått igenom så himla mycket tillsammans och ställt upp för varandra i ur och skur. Som tur är, kommer hon jobba några pass i Vindeln under min augustivecka där! :-)
Om jag ska vara ärlig, så kommer jag inte på så mycket mer att skriva just för denhär gången, så ni får sköta om er till jag skriver igen!
Veckans inlägg innehåller tyvärr ingen bild!!!!
//Erica
Vägens historia
Jag minns när jag var ny,
Mörkblå och fin,
Första tiden var det lätt att bära bilar,
Fotsteg också.
Och människor som trillar likaså
När vintern kom,
Var det kallt med snö på mig,
Men jag fångade upp dig när du hallkade,
Känslan av den värk du hade när du haltade hem,
Hade jag med min vän
Åren går och nu är jag sprucken och ledsen,
Men samtidigt lycklig,
För tänk så mycket jag varit med om sen,
Rullande bilar,
Cyklande små killar,
Som små flickor gillar,
Trafikolyckor,
Jag har fått känna trycket av nya och gamla skor,
Kommer ihåg dig när du icke alls var stor och till småskolan for,
Jag är med dig än,
En vägs historia äro lång min vän
//Erica
Ut på böljan blå...
Hej på er alla i denna otroliga sommarvärmen! Hur har ni det? Jag mår faktiskt väligt bra idag. Tror att det har med vårt väder att göra. Har ni tänkt på hur mycket sådant påverkar humöret? :-)
Dagrehabiliteringen på Rehab Station Stockholm, förkortas RSS, går sin tröga gång... Visst är det en bra grej, men det känns ärligt talat väligt trist. Varför? Jo, därför att det börjar bli ganska så enformigt.
En bra sak, är att personalen ska hjälpa mig att få en ny rullstol. Påbörjar utprovning på torsdag! Vet ni vad det är för något som inte stämmer med den rullstol jag har nu? Typ allt. Den är allmänt sliten, men framförallt på tok för stor! Det har hänt en hel del med min kropp på fyra år. 29 kilo mindre.
Härhemma händer det ganska mycket om dagarna.'
Jag var hemma hos en utav dom nya assarna och hennes familj i söndags och målade, åt middag och hade filmmys! Det får vi göra om! :-D
Imorgon ska jag, mamma, hennes man och min assistent åka båt! Jättemysigt!
På torsdag efter RSS, kommer två tjejkompisar över för en fika och lite prat. :-)
Min bror och en kompis till honom, ska ge sig ut och tågluffa och räknar med att komma iväg på fredag. Det tror jag att dom kommer tycka om...
Annars har jag nog inget mer att berätta för denna gång!
Skepp och hoj, imorgon blir det skoj!
Ta hand om er, så skriver jag snart igen!
//Erica
Rosen
Rosen,
Den glider ur min hand,
Som nyss blev stucken av dess tagg,
Jag blöder,
Både utan och innan,
Rinner mitt blod längst den smala hinnan
Rosen,
Äro röd som blod,
Kärlekens,
Sydernas,
Och längtans flod,
Den äro plågsam må ni tro,
Kärlekens ros får ingen ro,
För från mitt hjärta,
Kommer en fasanfull smärta
Rosen,
Den haver blad,
Som ett efter ett,
Dör och faller av,
När sista bladet faller,
Dör även vi,
Den fagra kärleken,
Äro från och med nu,
Alltid förbi
Jag vet,
Du trodde det för all framtid,
Skulle bliva vi,
Och så även jag,
Men vår kärlek dog,
I samma stund,
Som rosens sista blad,
Jag faller ner på knä och ber,
Men vi vet båda när vi står här i tårar:
Rosen kommer aldrig någonsin,
Att blomma mer
//Erica
