Blicken

Vad är det som förföljer Mig i den isande natten?
Blicken
Så forskande,
Så anklagande
"Jag har Dig icke gjort något ont!"
Vill Jag skrika, men förmår icke
Ty, att yttra dessa ord över mina arma läppar,
Skulle vara som att bjuda in Mig själv
Till Döden

Blicken,
Den förföljer Mig i natten
Och giver Mig kalla kårar
Ryggradens kottor,
Liksom rullar,
En efter en
När var och en gjort sitt,
Ryser Jag till

Blicken,
Ser på Mig,
Som om ville den sluka Mig,
I ett och samma stycke
Ack, vad skulle Jag ut i mörkerts faror för,
När Jag vet med Mig,
Att det är som att,
Giva Mig själv och själen,
Till Himmelen
Och Döden?

//Erica

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0