Ensam i den mörka sommarnatten
Det är sommarkväll. Emina är ute med sin kompisar Lisa och Clara. Dom sitter på en sten och pratar om dendär snälla killen på stranden som dom träffat för fjärde dagen i rad: "Han är så snäll!" utbrast Emina. Clara nickar. "Ja, tror ni att han är där imorgon?" Vännerna hinner inte svara på det, för nu ringer Lisas mobil. "Det är väl typiskt att man måste hem när man pratar om någonting som är så viktigt!" klagar hon. Lisa kramar om sina två vänner och går hemåt. Emina och Clara sitter kvar en stund och pratat, men det dröjer inte länge, förrän även Claras pappa ringer och säger att det är dags att ta sig hem.
När Clara gått hem, finner Emina ingen mening i att vara kvar, så hon tar sin strandkassw och börjar gå...
Det är långt att gå innan hon är hemma. Emina tänker för sig själv: "Det är väl bra märkligt, att det är dubbel så långt att gå, när man går ensam". Hon går över bäcken, in på den långsmala stigen som löper längst skogskanten... Stigen tar aldrig slut! Nu börjar det bli mörkt också. Hon rycker till när hon kommer på, att det var här omkring, en mördad kvinna hittades för en vecka sedan...
Nu tycks hon sig se en massa mörka elaka ögon i den svala sommarnatten. Emina känner hur hon blir kallsvettig. Hon vänder sig om ideligen och till sin förskräkelse, ser hon nu, hur en kniv höjer sig mot henne, men hon fortsätter bara springa...! Hon vet inte hur hon ska komma hem längre, trots att hon gått samma väg dag ut och dag in... Hon har heller ingen som hon kan förlita sig på, utan hon springer och springer så fort hennes ben bara förmår, ensam i sommarnatten... Nu griper någon henne runt halsen och hon får knappt någon luft...! Hon ser inte något ansikte, men hon känner igen rösten. Det är killen som hon träffat på stranden, tillsammans med Lisa och Clara. "Stackas lilla Emina. Inte ska du gå här ensam i sommarnattens mörkaste timme." Emina förstår med ens, att denna kille som vekat så snäll, inte är det. Han är i själva verket den som tagit död på kvinnan som dog förra veckan! Nu förstår hon också varför han varit så snäll. Det var för alltså för att lättare kunna ge Gud ännu en ängel och alltså henne. Emina förstår nu, att hennes liv är över. Det blir inga mer glada dagar med Lisa och Clara... Det sista hon tänker, innan hjärtat slår sitt sista slag är: "Jag skulle aldrig ha gått ensam från stranden idag..."
//Erica
