krings

Förväl

Ni vet vilka ni är

Ni är en del av min värld

Med er har jag haft det så roligt

Ty, det är helt otroligt

Nu är det dock förbi

Ett minne för livet skall alla ni förbli

Jag kommer sakna er

Jag vill bara träffa er allt mer

Vi har skrattat

Jag har ej ännu fattat

Att det är slut

Apelsinen gör dig smart

Det är dags att säga farväl snart

Tårarna faller stilla

Kan ni ana hur gärna jag skulle vilja,

Stanna hos er?
Snart syns vi inte mer
Som sagt:
Jag kommer sakna er

Med det vill jag tacka hela arbetslaget på blåa gården för ALLT!!!! <3 :)

KRAMAR TILL ER ALLA FRÅN ERICA

Det är dags för Axel att gå till sängs. Mamma kommer in till honom och säger åt honom att han inte ska tjuvläsa den larviga boken "I månadens sista natt, ger sig spöken till känna"ikväll. Mamma säger att det bara är livliga fantasier som får honom att drömma mardrömmar om nätterna. Axel lovar, trots att han tycker att det är såååå spännande. Klockan på väggen visar redan halv nio, när han ser det, blundar han och snart är han i en lugn sömn... Axel vaknar med ett ryck. Vad var det? Det lät som en blandning utav smygande och släpande steg. Han stiger långsamt upp, för att kolla om det bara är mamma eller pappa som är på toaletten, men båda två ligger och sover i den breda dubbelsängen... Axel skakar på huvudet. Det var bara en dröm, tänker han och går mot sitt rum. Plösligt känner han en kall vind längst ryggraden och han hör hur köksklockan börjar ticka...! Vad är detta? Den klockan har inte gått på säkert  fyra år! Axel får en aning om att han inte är själv i huset. Han tippar fram på tårna och känner hur rädslan börjar komma... Det är någon annan i rummet, någon som inte kan vara en varelse av denna världen. Den främmande varelsens andetag är dova, ja nästan som djupa suckar... Köksklockan tickar fortfarande. Konstigt. Nu flyttar en stol på sig, utan att någon tar i den...nej, det är den främmande varelsen som tar i den och sätter sig mitt framför vår lille kille. Axel står som fastskruvad på köksgolvet och förmår inte säga ett ord... "Se inte så rädd ut Axel lille, jag vill dig inget ont. Jag kom bara för att hälsa på mitt barnbarn" säger främmlingen nu. Axel förstår ingenting. Barnbarn? Morfar och mormor bor i Varmland, farfar åkte till Polen för att hälsa på en gammal vän och farmor... Nu förstår Axel vems rösten är! Det är farmor! Hon dog tre veckor innan Axel kom till världen. Henne har han alltså aldrig träffat. "Farmor?" undrar Axel försiktigt. Då hörs ett skratt och strax efter, känns detdär kalla vinddraget längst ryggen igen och köksklockan slutar ticka. Allt är som vanligt igen och i samma sekund kommer han på att, det är den sista maj inatt!  I den stunden vet Axel, att han bär på en hemlighet: Spöken finns, men bara, när natten är den sista i månaden och fullmånen lyser klar, ger dom sig till känna...

//Erica

Det är mörkt

När mörker faller över husets gavel

Kommer tårarna

Saknadens tårar

När jag ser in i denna saknad

Vill jag så gärna tänka

Att det är dig jag saknar

Breven till dig

Har också handlat om detta, att jag saknar och längtar efter dig
Tårarna droppar långsamt ner på duken som mormor sytt
Och jag tittar sorgset ut i natten
När kommer du?
Kommer du någonsin att hålla om mig igen?
Jag vet redan
Att svaret är nej
Jag kommer aldrig
Att återse dig
Saknadens tårar
Gör ont att fälla
Jag faller på knä
Ty, jag ber dig
Kom tillbaka till mig

//Erica

Gó fredagskväll på er minna kära bloggläsare! Hur har eran vecka varit? Jag hoppas den har varit bra. Min vecka har varit bra, men lite jobbig också, då min handledare på praktiken har varit hemma hela veckan med ryggskott. Stackare! Jag hoppas verkligen att hon är frisk på måndag...  Ionsdags var jag med på en KU-kväll. KU-kväll innebär att personalen på skolan får utbildning. Det var intressant! :) Detta med att min handledare har varit sjuk, har gjort att det har varit en vikarie i klassen hela veckan och han vet ju inte riktigt hur lektioner och sådant ligger till. Så han har frågat mig en massa saker, som jag inte haft en blekaste aning om. Men men... det löste sig i.a.f. Jag har lett två lektioner denhär veckan. En i tisdags och en idag. Den första gick bättre än den andra. Det var nog p.g.a. att det var lite ojämnt mellan killar och tjejer bland grupperna. Jag har även gjort klart APU-uppgiften, ja, jag har t.o.m. gjort lite extrauppgifter. Fråga mig inte varför, för det vet jag egentligen inte själv heller... Kanske för att vilja ge min lärare en så klar bild som möjligt av min praktikperiod... Jag har två veckor kvar av min APU och det känns skönt att kunna lägga fokus på barnen och det praktiska och inte behöva tänka på att jag måste göra en massa skoluppgifter också. I fredags var jag på middag med arbetslaget. Det blev supertrevligt!!! Jag kände att jag fick bra kontakt med personalen då. Vilket jag tycker är viktigt för att utföra ett bra arbete på ett tryggt och behagligt sätt. Plus att det blir roligare då! :D Jag har rättat en massa böcker åt andra lärare i arbetslaget också. Det är så ett bra arbetslag jobbar, alla hjälper alla! Det är underbart kul att känna att man hjälper folk, barn som vuxna!! I lördags fick jag allt kämpandet med vikten bekräftat. Jag har gått ner åtta kilo på fem veckor! Känns superbra, men jag är inte färdig än, nej nej, nu kör vi på!! ;) I helgen ska jag träna, kanske åka och köpa en ny eltanboste och en glasram, så jag kan göra en tavla till arbetslaget som dom ska få av mig som tack! Annars ska jag bara ta det lugnt tror jag. Sedan kan det hända att jag gör något småspontant... Vi får se.

Ikväll blir det först munkar och sedan chips! :)

Ha en bra vecka!!

//Erica

Käraste
Jag ställer mig själv den frågan
"Varför skriver jag så?"
Då du sa att du ej ville ha det barn jag väntar och slog mig blå
Visste jag
Men ville det ej förstå
Att det jag sagt inte är sant
Jag vet inte vem som lider mest
Jag som måste säga dig att jag blivit okänslig för dig i mitt hjärta
Eller du som måste läsa det
Mitt förstånd säger mig dock
Att detta är det bästa för alla parter
För när jag tänker på det barn jag snart ska föda
Kan jag inte jag inte låta det lida så som jag fått göra
Jag låter dig aldrig göra barnet något ont
Och ej längre mig
Därför blir barnet mitt
All smärta
Alla minnen
Får mig att vilja fly
Jag beklagar
Men kärleken är förbi
Mig och barnet
Låter du bli

//Erica

Barn är så frågvisa
Dom vill allt möjligt veta
Varför Jorden äro rund
Om vi vuxna vill leka en stund
När vi svarar på dessa frågor
Försvinner deras undran
Men bara för en sekund
Som vuxenkan man inte komma undan

Barn är så frågvisa
Dom vill allt möjligt veta
Varför mamma heter Lovisa
Om Gud finns eller ej
För barn är denna funderingen stor grej
Nyss kom en flicka
Hon viskade i mitt öra:
"Kan jag få en kram av dej?"
På det svarar jag självklart inte nej
Jag kramar om henne 
Om en stund känner jag
Att hon lugnar sej

//Erica

Gó fredagskväll på er mina kära vänner! Hur har eran vecka varit? Jag hoppas att den har varit bra. Om ni har haft sportlov, så hoppas jag även att ni har hittat på något kul och annorlunda någon dag. Det har jag. I onsdags åkte jag upp i Globen. Det var en upplevelse som var härlig och häftig på samma gång!! Ni som inte har gjort det tidigare, tycker jag borde göra det. För mig var det en upplevelse för livet. Idag har jag gjort en spelplan inför min lektion som jag hålla under min praktik. FY, vilket jobb det var med den!! Nu är den iaf färdig. Sanna ska ha ett STORT TACK för hjälpen!!! ;) Praktiken ja, på måndag är det äntligen dags! Jag har längtat jättelänge. Det ska bli skönt att få göra något lärorikt i en annan form än att sitta vid skolbänken och ta in en massa av fakta och information dagarna i ända. Skolan jag ska vara på heter Berghemskolan och ligger inte långt ifrån där jag bor. Ska vara i en klass som "lärarassistent" skulle man kunna säga. Målet med denna praktik är att vi ska lära oss hur man lär ut på ett bra och pedagogiskt sätt. Klassen jag ska följa ären fyrfemma. Det innebär att det är både fyror och femmor i en och samma klass. För mig är det ett nytt upplägg, så det ska bli riktigt spännande att se hur en sådan teknik fungerar tycker jag. I år är det en praktikperiod på fyra veckor. För att var tydlig är det 7/3 - 1/4. Vad har jag annars gjort på lovet då? Ingenting speciellt faktiskt, förutom att ha tränat en timme per dag! Annars har jag mest tagit det lungt och njutigt av  en liten pause från far  min. Han kommer hem till Sverige på tisdag igen. Imorgon ska jag träffa en kompis ett par timmar på eftermiddagen och sedan ska jag och mina två sysskon på middag hoss mormor och morfar. Mysigt! :D På söndag ska jag nog bara ta det lugnt och ladda inför min APU! :) Nu, idag, har jag klarat av halva min "bantningsperiod". Det ska jag fira genom att titta på "Let´s dance" med mamma och Ass-Natalie, plus en skål fettsnåla, ugnsbakade chips. Man må unna sig någonting smått för att återfå lust att fortsätta! ;)

Dessa chips ska jag njuta av ikväll... :)

Ha en bra vecka!

//Erica