krings

Det är dags för Axel att gå till sängs. Mamma kommer in till honom och säger åt honom att han inte ska tjuvläsa den larviga boken "I månadens sista natt, ger sig spöken till känna"ikväll. Mamma säger att det bara är livliga fantasier som får honom att drömma mardrömmar om nätterna. Axel lovar, trots att han tycker att det är såååå spännande. Klockan på väggen visar redan halv nio, när han ser det, blundar han och snart är han i en lugn sömn... Axel vaknar med ett ryck. Vad var det? Det lät som en blandning utav smygande och släpande steg. Han stiger långsamt upp, för att kolla om det bara är mamma eller pappa som är på toaletten, men båda två ligger och sover i den breda dubbelsängen... Axel skakar på huvudet. Det var bara en dröm, tänker han och går mot sitt rum. Plösligt känner han en kall vind längst ryggraden och han hör hur köksklockan börjar ticka...! Vad är detta? Den klockan har inte gått på säkert  fyra år! Axel får en aning om att han inte är själv i huset. Han tippar fram på tårna och känner hur rädslan börjar komma... Det är någon annan i rummet, någon som inte kan vara en varelse av denna världen. Den främmande varelsens andetag är dova, ja nästan som djupa suckar... Köksklockan tickar fortfarande. Konstigt. Nu flyttar en stol på sig, utan att någon tar i den...nej, det är den främmande varelsen som tar i den och sätter sig mitt framför vår lille kille. Axel står som fastskruvad på köksgolvet och förmår inte säga ett ord... "Se inte så rädd ut Axel lille, jag vill dig inget ont. Jag kom bara för att hälsa på mitt barnbarn" säger främmlingen nu. Axel förstår ingenting. Barnbarn? Morfar och mormor bor i Varmland, farfar åkte till Polen för att hälsa på en gammal vän och farmor... Nu förstår Axel vems rösten är! Det är farmor! Hon dog tre veckor innan Axel kom till världen. Henne har han alltså aldrig träffat. "Farmor?" undrar Axel försiktigt. Då hörs ett skratt och strax efter, känns detdär kalla vinddraget längst ryggen igen och köksklockan slutar ticka. Allt är som vanligt igen och i samma sekund kommer han på att, det är den sista maj inatt!  I den stunden vet Axel, att han bär på en hemlighet: Spöken finns, men bara, när natten är den sista i månaden och fullmånen lyser klar, ger dom sig till känna...

//Erica