Livets största rädsla
Livets största rädsla
Är döden
Att inte hinna med
En resa till söder
Du som vill ha Mig
Ack, Du är Gud
Men ännu är det väl inte Min tur?
Jag vet att Jag begått många synder
Allt för väl vet Jag om detta
Av alla Du skapat är inte Jag den bästa
Du har gett Mig chansen
Att ställa alla fel Jag gjort i Mitt liv till det rätta
Livets största rädsla
Är döden
Men det som styr över den
Säg Mig, är det Våra öden?
Eller är det Du,
Vår kärleksfulla Gud,
Som styr över livet och döden?
Jag känner den hettande glöden
Och förstår
Att Jag nu är nära döden
Livets största rädsla
Är döden
Jag känner hur den hettande glöden
Kommer allt längre in i Min kropp
Det går icke
Att för detta
Sätta stopp
Nu tar Djävulen Mig
Med ett elakt skratt
Detta är alltså Guds sraff
Livets största rädsla
Var döden
Men ibland kan Vi icke påverka
Våra öden
Nu är det bara för Mig
Att bli vän
Med Djävulen och döden
I samma ögonblick inser Jag med fasa:
Jag hann aldrig med
Min resa till söder
//Erica
Alltid lika hemskt som vanligt ;) Men ack så fint :P