Oktobermörkert

Oktobermörkert,
Det är obehagligt tycker Jag,
Det får Mig att känna Mig,
Så matt,
Så svag,
När Jag ropar på Dig Min älskling,
Får Jag inget svar,
Bara mörkerts kalla drag,
Och Jag står ensam kvar

Oktobermörkert skrämmer Mig,
Det får Mig att bli så rädd,
Så skärrad,
Varför svarar Du inte när Jag ropar?
Är Detta en dröm alltihopa?
Eller är Det fakriskt så,
Att Verkligheten är såhär hård?

Oktobermörkerts onda ögon,
Stirrar på Mig,
Med en iskall blick,
Åh, vad Jag önskar,
Att Jag nu vakna fick,
Men Detta är ingen dröm,
Och med ens,
Känner Jag Mig öm,
Och är av ensamheten tömd

Ingen kommer,
Ingen går,
Inte ens Du vid Min sida står,
När Oktobermörket faller,
Fäller Jag en tår,
Och Jag förstår nu,
Att det jag trott var fel,
Jag ser Dig aldrig mer,
Men i Mina drömmar,
Jag fortsätter att le,
Fast det är av saknad,
Jag  genom tårar ser


//Erica

Kommentarer
Postat av: Susanna

En väldigt fin dikt, Erica! Till nästa gång, kan du inte skriva en om att inte längre vara tonåring?:-)

2011-10-07 @ 08:23:09
URL: http://themagicone.blogg.se/
Postat av: Erica Kring

Tack Sanna! :) Jovisst, det kan jag försöka få ihop någonting om! :)

Kram

2011-10-07 @ 22:21:01
URL: http://krings.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0