Den kalla vinden

Den kalla vinden blåser i hennes hår,
Hon är bara femton år,
Nu kalla kårar ryggen hennes får,
Vårens vindar äro som höten,
Hon känner hur hjärtat stelnar av kyla i bröstet

Den kalla vinden blåser i hennes hår,
Hon äro så ensam,
Att hon fäller en kristallklar tår,
Varför hör ingen hennes inre rop på hjälp?
Kan ingen förstå,
Att hon inte klarar detta själv?

Den kalla vinden blåser i hennes hår,
Våran namnlösa flicka, står där hon står,
Och inte stöd från någon hon får,
Att klara detta grymma liv,
Som känns som en enda kall vind

Flickan gråter sina tårar,
Hon är bara femton vårar,
Men alla människor henne hånar,
För att hon  inte är som alla andra,
Så hon fortsätter själv att vandra


//Erica

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0