Det klara mörkert
Det klara mörkert,
Faller över Mig,
Varför kan Jag icke längre se Dig?
Jag bara strår här i tårar,
Minns blott en dag,
Då De som älskade,
Var Du och Jag
Din frånvaro,
Gör Min arma kropp så svag
Det klara mökert,
Bara föll,
När Du icke längre Mig i handen höll,
Varför sprang Du ut i Världens krig?
Var det för att Du icke längre älskade Mig?
Det äro den frågan Jag ställer Dig,
Nu när Jag går,
På De älsksndes stig
Du sade Mig när Du gick,
Att jag fälla tårar icke fick,
Men hur skall Jag kunna hålla om ett sådant löfte,
Här i den mörkerklara hösten?
Du dog ifrån Mig,
Min älskade,
För att Du ville bliva landets hjälpare i krig,
Men utan blotta tanken,
På förlovningsringen Min
//Erica
Kommentarer
Trackback
