Att inte veta ut eller in

Att inte veta ut eller in,
Denna plåga äro grym,
Drabbat Dig Jag vet det har,
Vill Du,
Att Jag skall giva Dig ett svar?
Det Jag har att säga Dig,
Äro,
Att Jag veto hur det känns,
Detta har drabbat även Mig
 
Att inte veta ut eller in,
Säg Mig,
Äro det en synd?
Och om så är,
Gud Fader,
Du alltmäktige,
Finns Du då här,
Och tager emot Min bön,
Om sydernas förlåtelse?
 
Att inte veta ut eller in,
Det äro Synden Min,
Men stanna kvar,
Jag ber Dig min vän,
Du tänker väl icke yttra ett farväl än?
 
 
//Erica
 
 
 

Jordens form

Jordens form äro rund,
Jag måste sova om en stund,
Men Jag får i Mina ögon icke blott en blund,
De äro liksom Jorden rund

//Erica


Livets gång

Livets gång äro bred och trång,
Vi veto inte mycket om det skall bliva kort eller långt,
Det enda Vi vet,
Äro,
Att Livet s hemlighet,
Må förbli Sig Självt
 
Livets gång äro bred och trång,
Vad skall hända Denna gång?
Att leva eller dö,
Äro det Vi Människor bör,
Men skall Vi då veta,
Vad Livets saga skall heta?
 
Livets gång,
Kan bliva kort eller lång,
Så tänker Jag,
Och blotta tanken på Livets sång,
Får Mina åskådare att se Mig,
I kristallklara tårar och sorg,
Spring,
Spring,
Lyssna på Mig,
Låt icke Döden hinna ikapp Dig,
Låt Ditt Livs gång bliva längre,
Än vad Den blev för Mig
 
Jag kunde inte springa,
Jag visste med Mig,
Att Jag icke skulle hinna,
Bliva en mans älskarinna,
Livets gång,
Blev för Mig icke lång,
Då Djävulen,
Hann hugga mig med Sin glödande tång,
 
Jag dog för Dig,
Men Du sörjer icke Mig,
För Du visste icke om,
Att det Du hörde Mig yttra över Mina läppar,
Var De sista toner Jag sade Dig,
Innan Djävulen kom och drog ner Mig,
I Syndernas glödande hav,
Gud förlåter icke Den,
Som sårat en vän,
Men Det gjorde Jag,
Därför,
Finns Jag icke längre kvar,
Endast en ensam blomma Du kan skåda vid Min grav
 
Livets gång,
Den äro kort eller lång,
Skåda Denna mening,
Innan Livet gång bliver för trång
 
 

//Erica

Det klara mörkert

Det klara mörkert,
Faller över Mig,
Varför kan Jag icke längre se Dig?
Jag bara strår här i tårar,
Minns blott en dag,
Då De som älskade,
Var Du och Jag
Din frånvaro,
Gör Min arma kropp så svag
 
Det klara mökert,
Bara föll,
När Du icke längre Mig i handen höll,
Varför sprang Du ut i Världens krig?
Var det för att Du icke längre älskade Mig?
Det äro den frågan Jag ställer Dig,
Nu när Jag går,
På De älsksndes stig
 
Du sade Mig när Du gick,
Att jag fälla tårar icke fick,
Men hur skall Jag kunna hålla om ett sådant löfte,
Här i den mörkerklara hösten?
 
Du dog ifrån Mig,
Min älskade,
För att Du ville bliva landets hjälpare i krig,
Men utan blotta tanken,
På förlovningsringen Min
 
 

//Erica
 

Tvivel

Tvivel,
Äro det Jag känner för denna arma stund,
Vart äro Vi påväg,
På denna kloka jord?
Jag känner ilska och svek,
Det äro ingen hemlighet
 
Tvivel,
Liksom på Mig  själv och politiker,
Kan Ni förstå,
Vilket svek detta ger?
Ni säger ja,
Men visa det då tycker jag
 
Jag kommer aldrig mer att på eder lita,
Har er förståelse ingen yta?
Nej,
Ni äro för stolta över er makt,
Att ni längre ingen medkänsla kan visa
 
 
 

//Erica

Gråt inte

Gråt inte,
Jag finns härinne,
Mitt hjärta blöder av sorg,
Men gråt inte,
Jag lämnar Dig aldrig
 
Gråt inte,
Fall inte,
Jag stödjer Mig själv i det jag bär,
Ingen annan finns ju här,
Jag förblöder och gråter,
Varför kom Du inte åter?
 
Gråt inte älskling,
Jag älskar Dig,
Såsom hjärtats sista slag,
Tystnade Ditt andetag
 
 

//Erica
 

Straffets mörka sanning

Jag bara står där och säger ingenting. Så dum och så ful och alla plågors tecken, äro dem jag blott förtjänar.

Stå inte där och titta på Djävulen. Slå istället. Slå och inse att du är vek, gör detta inte till en hemlighet.

Varför gör jag ingenting? Jag bara står där och ser ut som en idiot.
Straffets mörka sanning äro: Plåga och smärta äro det jag förtjänar.


//Erica


Borta

Borta,
Borta äro allt och alla,
Varma hjärtan bliver kalla,
Dem som stod där när det blåste,
Borta är De,
Aldrg åter
 
Borta,
Borta äro det som fanns,
Detta äro nu någon annanstans,
Hata,
Rata,
Eller prata,
Jag dbrinner upp som i en brasa
 
Borta,
Borta med vinden alla känsor icke äro,
Men vad  fan är Guds närvaro,
När man behöver den som bäst,
Och ingen annan,
Vill ge tröst?
 
Jag veto inget,
Inte mycket,'
Varför skulle du då höra,
Vad Jag säger i Ditt öra?
 
 

//
Erica
 
 
 

Höstens aningar

Burr,
Det blåser en kall vind genom Mitt hår,
Är det Höstens aningar Jag får?
När kvällarna bliver mörka och långa,
Gäller det att dagarna fånga,
På ett annat vis,
Än vad Vi gjort förut
 
Burr,
Kalla vindar blåser där Jag står,
Det är nog Höstens aningar Jag får,
När Ingen hör Mig,
Nej,
Där finnes Ingen som vill förstå,
Hur mycket Jag skakar,
Jag får klara Mig ändå,
Men läker Tiden verkligen alla sår?
 
Burr,
Hur kalla kan vindarna vara?
Det kan nog inte heller Höstens aningar förklara,
Eller är det just det den kan,
Genom att stå här,
Och vara kall?
Se svaret på detta,
Kan Jag icke giva Dig,
För Du finns ju inte här och värmer Mig
 
Höstens aningar äro sanna,
Och varje år,
Också domsamma:
Kyla,
Blås,
Och Ensamhet,
Detta,
Äro Höstens hemlighet
 
 

//Erica

Tro

Tro,
Tro Min vän,
Tro på att allting löser Sig,
För det gör icke Jag,
Men Jag vill inget annat,
Hjälp Mig att tro,
Att inget  i Detta liv äro omöjligt
 
Tro,
Tro på att orden kan rädda liv,
Betvivla icke den kraft som Kärlekens makt sitter på,
Lita på det Du ser,
Eller fundera ännu mer,
Jag besitter ingen kunskap,
Som icke Du också kan få,
Kunskapen äro att Kärlekens makt kan rädda ett liv
 
Jag vill då tro att allt blir bra,
Vi äro som systrar,
Du och Jag,
Ditt namn är Hoppet,
Mitt Kärleken,
Och Tro,
Heter Vår bror
 
 

//Erica

Mitt uppe i ingenstans

Mitt uppe i ingenstans,
Känns det ensamt ibland,
Finns Ingen här,
Som vill ta Min hand,
Ni är där,
Och Jag,
Står ensam kvar,
I höstens kalla dar
 
Mitt uppe i ingenstans,
Måste Jag finna en ballans,
Mellan allt och ingenting,
Vågar inte slå en pling,
För Jag säker på,
Att tårarna faller då,
Jag vill vara här,
Men samtidigt där,
Detta med känslornas hårda storm,
Haver Jag inget grepp om
 
Mitt uppe i ingenstans,
Finner Vi  Varann,
Men ändå äro Jag,
Långt bort i  fjärranland,
Och Ingen,
Ingen,
Greppar Min hand
 
Försvinn inte från Mig,
Jag vet att det är svårt,
Jag saknar också Dig
 
 
//Erica
 
 

Skenets ljus

Skenets ljus,
Äro Du,
Vi står här,
För att yttra adjö nu,
Det gör ont,
För det är Du,
Som är skenets ljus

Skenets ljus,
Äro Du,
Varför springer tiden bort?
Vårt farväl,
Blver för kort,
Du gråter,
Och Jag viskar i Ditt öra,
Att Jag kommer åter,
Jag ber Dig att tro Mig,
När Jag säger,
Att Jag kommer sakna Dig,
Men i samma stund,
Försvinner skenets ljus,
Och hoppet i Våra ögon,
Lever som i dus

Jag kommer sakna Dig,
Du äro skenets ljus,
När Jag om natten vaknar,
Är det Din famn Jag saknar


//Erica

Tårarnas svar

Jag gråter,
Du frågar varför,
Jag har inget svar på Det,
Inget svar som Du kan förstå,
Men okej,
Du ska få veta ändå,
Det är tårsnas svar på ovishet,
Nu äro icke Det längre någon hemlighet,

Tåraranas svar äro mer än det,
Hur Jag ska få Dig att förstå,
Se Det äro Det ingen vet,
Kanske är Det rädslan,
För att bli svag och vek,
Långt uppe i Ingenstans,
Där inte en människa,
Vet om att Jag finns,
Saknaden av Dig,
Har smaken av mint,
Jag blundar stilla,
Och långsamt Jag minns

Du minns inte Mig,
Men Jag minns Dig,
Med tårfyllda ögon,
Jag kryper i säng,
Tårarnas svar,
Detta var,
Att leva och lämna,
Det är Ditt egna val,
Men snälla,
Låt Mig i Ditt hjärta finnas kvar



//Erica

Solen

Solen,
Hon lyser så varmt på Oss,
Men om natten,
Reser Hon bort,
För att värma och lysa upp,
På andra länder,
Och kanske,
För att väcka en tupp

Solen,
Hon lyser på Oss,
Även när Vi Henne intet kan skåda med Vårt blotta öga,
Därför,
Måste V Människor öva på,
Att se Hennes ljus på andra viss,
Hon värmer Våra hjärtan,
Utan Denne,
Säg Mig,
Hur skulle Vi då kunna älska Vår nästa?
Värmen kommer utsprungligen från Solen,
Kom ihåg det,
Min älskade vän

Solen finns här hos Oss,
Synlig eller osynlig,
Det spelar ingen roll,
För Vi har Alla en bit av Henne inom Oss,
Förstår Du vad jag menar?
Om inte,
Låt åren gå,
Tids nog,
Så kommer Du att förstå


//Erica

Sommarnatten

Sommarnatten,
Så ljuv och så ung,
I natt kan Vi andas lugnt,
Den tryckande hettan om dagen,
Gör mångas huvud tungt,
Men i Sommarnattens ljuva lag,
Kan Vi tänka på allt bra,
Som Vi får en sommardag

Sommarnatten,
Tänk så mörk,
Men ändå skrämmer den ej ett dugg,
Nu känner Jag hur den svala vinden,
Ömt smeker Mig över kinden,
Känn efter Själv,
Gapa och svälj,
Den lena vinden,
Så rund i smaken,
Att Jag knappt kan hålla Mig vaken

Sommarnatten,
Ljusnar långsamt,
Detta fakum äro stort,
Snart vaknar bondens ko,
Och vill mjölkas må Ni tro,
Men ännu ligger natten kvar,
Se månens ljus,
Så underbart

Nya nätter,
Nya dar,
Var och en äro unik och underbar,
Sommarnatten,
Kommer alltid i Mitt hjärta att leva kvar


//Erica

Fånga dagen

Fånga Dagen,
Mörk som ljus,
Denna Dag bliver aldrig ny,
Det kommer en ny,
Men just Denna äro förbi,

Fånga Dagen,
Just Denhär,
Varje sådan,
En ny färd innebär,
Tänk så synd om lille Per,
Aldrig fick uppleva dethär

Fånga Dagen,
Fånga Den,
Den återkommer aldrig igen,
Sommar blir höst och vinter blir vår,
Lille Per fick längre hår

Hör på Mig nu Min vän,
Fånga Dagen är Du snäll,
För hur mycket Vi än vill,
Står Tiden aldrig still,
Fånga upp Denna Dag,
Du kommer alltid att finnas i Mitt hjärta kvar,
Hur långt bort Jag än far


//Erica

Inga frågor och inga svar

Inga frågor och inga svar,
Detta ser ut,
Som Jag vet inte vad,
Det bliver ingen lång dikt idag

Innga frågor och inga svar,,
Och Diktaren skulle varit Jag,
Men inte idag,
Se Jag mår inte bra,
Det får bli en bättre dikt,
Med frågor och svar,
När?
Ja Ni
,
Nästa vecka,
Hoppas Jag,
Men inte idag

Förlåt,
Men försök förstå,
Man säger,
Att tiden läker alla sår,
Så även en trasig Diktares fantasi,
Det kommer en ny,
Om Ni bara ger Mig lite tid


//Erica



Genom den kristallklara droppen

Genom den kristallklara droppen,
Springer Regnbågen med kroppen,
Saknar Solens strålar klara,
Vart kan Livets solsken vara?
På den frågan kan ingen svara

Genom den kristallklara droppen,
Tappar den arma Människan hoppet,
Hoppet var att leva klart,
Sitt liv i Solens sköna dar,
Men bara Sorgens droppar faller,
Gråten överröstar vargen,
Som ylade i Månens ljus,
Ack Mig vilket sorgset ljud

Genom den kristallklara droppen,
Finner kroppen ingen ro,
Det äro ingen hemlighet,
Att Solen,
Är det bästa Människan vet,
När den skiner,
Äro Hon icke längre vek


//Erica


Resan

Om Jag spänner fast Mig nu,
Hänger Du med Mig då?
Eller är Du inte redo?
Om Jag blir rädd,
Håller Du om Mig då?
Vem är Jag untan någon som helst erfarenhet om Livets resa?
Det måste Jag få veta

Resan bort,
Blir ej kort,
Men så länge resan finner liv,
Finner Jag hopp,
Du ber till Gud,
Han lyssnar inte,
Var redo,
Spänn fast Dig,
Nu ger Vi Oss av,
Vi skall efter Denna resa finna Livets svar

Håll i Dig,
Släpp Mig,
Jag faller nu,
Den viktigaste i livet äro Du,
Men släpp då,
Låt Mig falla,
Men tala icke om det för alla
Faller Jag,
Så lever Jag,
I Ditt minne kvar,
Men Du måste släppa Mig,
Och låta Resan hjälpa Dig

Jag äro också rädd,
Tro inget annat,
Men Jag måste försöka,
Jag kan icke stanna


//Erica

Det susande trädet

Det susande trädet
Är inte Gud,
Det susande träder,
Äro Du,
Som avslutat Din vandring på Jorden Vår,
Så konstigt det känns,
Att Jag ej Dig krama får

Det susande trädet,
Vill Jag tro är Du,
Eller är Du kanske lövet av färgen gul?
Det vet inte Jag,
Och ej heller Du,
Kan ge Mig ett svar,
På vad som är kul,
Och aldrig skall Du få veta,
Vad Dina barnbans barn ska heta

Det susande trädet,
Äro det ett tecken?
Det är frågan Jag i Mig väcker,
Äro det De dödas sätt,
Att tala om för Oss vad som skall ske?
Se det förblir Deras hemlighet

Jag blundar och tänker,
De stjärnor som på Guds himmel blänker,
Äro det De dödas sätt att säga,
Att De på Oss levande tänker?
Vi lever Vårt liv för att dö,
För att återförenas med Dem,
Som en gång sagt adjö 


//Erica

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0