Alice
Lev Ditt liv innan det är för sent,
Låt inte den namnlösa makten falla över Dig och Ditt liv,
Vi lever i en värld som har ett namnlöst mörker,
I andra världar där tiden går,
Och Vi,
Verken Du eller Jag,
Hinner ikapp den
Alice,
Spring inte för fort,
Göm Dig inte från Mig och tiden,
Glid inte ner i detdär mörka hålet än en gång,
Kaninen stirrar på Sitt ur,
Han måste hinna i tid,
Bråttom,
Bråttom,
Är det så?
Alice,
Vem är Du?
Den flicka som blev en orm,
Och i nästa ögonblick,
Jättestor,
Snart börjar Katten tala,
Och Du,
Du vet inte längre var eller vem Du vill vara
Alice,
Spring inte för fort,
Glid inte undan,
Lämna inte Den verklighet Du faktskt är född att leva i,
Men någon gång,
Nästa gång,
Snälla,
Låt Mig få följa med
//Erica
Livet
Livet äro en gåva Vi fått av Gud,
Livet äro något Vi Alla går igenom,
Även Du
Livet,
Livet äro icke alltid lätt,
Livet innebär mer,
Än att räkna ett plus ett
Livet.
Livet äro det längsta Människan har fått,
Hur kan Hon då säga,
Att det äro kort?
Livet,
Livet skall en dag taga slut,
Därför skall Vi ta vara på varenda minut,
Livet äro även kort för en liten mus
Tänka Sig att Livets väg,
Låter Sig vá så kort,
Skynda Dig,
Annars springer Livet bort,
Och Du står där,
Ensam,
För Livet,
Äro icke längre här
//Erica
Känslorna
Dom äro många,
Dom kan vá korta,
Dom kan vá långa,
Kalla,
Varma,
Eller inga alls,
Jag känner Mig lugn,
När Vi dansar vals,
Du tror att Du drömmer,
Nå,
Kan så vara,
Men oavsett vilket,
Äro känslorna svala,
Och dessa skall Jag bevara
Känslorna,
När Du tog Min hand,
De var,
Att Vi den sanna kärleken vann,
Och om Du så önskar,
Tar Jag Dig till Min man,
Valsen äro snart slut,
Du tänker väl inte lämna Mig nu?
Nej snälla,
Stanna kvar,
Låt Oss skaffa två små barn,
Och leva lyckliga,
I alla Våra dar
Känlorna,
Tar aldrig slut,
Det äro Dig Jag älskar,
Här,
Nu,
Och för all framtid,
Nu känner Jag kärlekens svala vind,
Och i samma sekund,
Smeker Du Min döda kind,
Jag känner Mig kall,
Jag kommer snart dö,
Men vad som än händer,
Bliver aldrig känslorna för Mig till Dig,
Kallare,
Än Guds varma hand,
Kom ihåg Min älskling:
Vi lovade varann,
Att vi skulle varandra älska,
Jag ber Dig från Guds paradis:
Släpp aldrig taget om Mitt hjärta,
Åh,
Vad Jag önskar,
Att Jag kunde Dig kyssa,
Från Himelriket,
På något vis
Våra känslor,
Kommer alltid hos Mig finnas,
Älskling,
Jag är ledsen,
Det var inte meningen,
Att Jag i huset skulle brinna,
Spara Min aska,
Så lovar Jag Dig,
Att Jag alltid ska med Dig skratta,
Som Jag gjorde på Vår fösta vals,
Jag svär:
Jag går ingenstans
//Erica
Ensamhet
Ingen vill Mig höra när Jag ropar,
Endast ensamhetens tomma gropar,
Svarar Mig,
Med ett eko från Min sorgsna röst,
Se det äro då en klem tröst,
Min värld gråter,
Fast det icke är höst
Ensamhet,
Det är inte längre någon hemlighet,
Att ensamhetens tysta rum,
Får Mina tankar att börja gro,
Vart är alla någonstans tro?
Jag vet att Ni tänker:
"Men gör något åt det",
Det har Jag redan gjort,
Äro Jag viktig för någon på vår jord?
Mina vänners tystnad,
Gör att Jag icke längre vet vad Jag ska tro
Ensamhet,
Äro Min enda vän,
Jag trodde Jag funnit något bättre,
Men Jag var dum,
Jag såg icke ett dugg
När Jag Dig ej får hjälpa,
Undrar Jag med förtvivland,
Vad Jag gjort för fel,
Jag ber Dig,
Säg Mig endast det,
Så skall Du få vá i fred
Jag trodde Jag var en god person,
Men Din tystnad,
Får Mig att fatta att Jag äro ond,
Tårarna faller stilla,
Om Jag ändå fick fårstå,
På vilket sätt Jag gjort Dig illa
Min nära vänner är allt för Mig,
Tro vad Du vill,
Men Jag älskar Dig,
Det spelar ingen roll hur mycket Du slår på Mig med ensamhet,
Du förlorar aldrig Mig
//Erica
Tomtefar
"Hohoho finns här några snälla barn?"
Det gör det ej,
För Tomtefar skrämmer Mig,
Nu skriker snart lillebror Carl,
Han är liten,
Jag är stor,
Och Jag som är Hans storebror,
Jag är rädd må Ni tro,
Brukar bara glo,
På Tomtefars stora skor
Tomtefar är snäll och rar,
Undra just varför Han skrämmer barn?
Är det inte meningen att Man ska vara glá?
Varför är Jag rädd för Tomtefar?
Han som har så många barn
Usch,
Jag ryser,
Det är ju bara tre dagar kvar
Tills Tomtefar är här igen,
Och frågar,
Om Jag varit snäll
Tomtefar har många barn,
Nisse, Pisse och lille Jarl,
Tomtemor,
Så rund och gó,
Putsar Tomtefaders skor,
Innan Han med släden for,
Och magen hans den är så stor,
Mycket större än Han tror
Tomtefar Han är så glá,
Hoar,
Skrattar,
Skrämmer barn,
Men juleklappen,
Den var bra,
Tack snälle store Tomtefar,
God Jul,
Önskar Carl och Jag
//Erica
Det var det
Det är dags att säga hejdå nu,
Jag vet,
Men det är för en god sak,
Och det är ju bra,
Jag är ledsen,
Samtidigt som Jag är så otroligt glá,
Vi ses snart igen,
Men frågan är vart?
Hos Mig?
Eller nej,
Det är nog bättre om Jag kommer till Dig
Det var det,
Vet Du vad Jag minns nu?
De mysiga stunderna,
När Vi drack te,
Jag ler när Jag tänker på det
Kanske delade Vi med Oss,
Av en och en annan hemlighet,
Det Du sa,
Gjorde att Jag skrattade,
Till dess Jag blev hes,
Hostade och skrattade på samma gång,
Vår tid tillsammans,
Har varit lång
Det var det,
Men vet Du vad det bästa é?
Att Du ska bli mamma,
Jag minns den chock Jag fick,
Det var på sommaren det,
Och oj så fort det gick,
Bönan blev stor i Din mage med ett ryck,
Minns Du första sparken Jag kände?
Jag förstod knappt vad som hände,
Men den stunden,
Var lyckan total,
Det är den än idag,
Men testunderna,
Kommer alltid vara Du och Jag,
Åh,
Vad Jag är glá
Det var det,
Att Du ska ha barn,
Är ingen hemlighet,
Det är det bästa Jag vet,
Du kommer bli världens bästa mor,
Skynda Dig att köpa skor,
För rätt som det är,
Blir Bönan stor,
Och vet Du vad Jag tror?
Då vill Liten ha en bror
ALL LYCKA TILL UNDERBARA SANNA OCH BEBISEN, SOM SNART ÄR HÄR!!! :D
Tack för att jag fick se din fina mage och mini-unge bli större och större!!!!!!! :D
Många kramar,
Erica
Den mörka decembernatten
Är så mörk,
Att man icke ser ett dugg,
Mörkrädda barn blundar,
För sin egen skull,
Men i samma ögonblick,
Skriker De till av rädsla,
De blir rädda för sig själva,
Och snart skall De inse,
Att det inte är någon idé att blunda,
Dom blir lika rädda för det
Den mörka decembernatten,
Skrämmer oss alla,
Utom katten,
Hon är ute och jagar råttor,
Till och med i mörka grottor,
Bryr sig inte om,
Ifall matte och husse ropar,
Lägger bara sina råttor i små gropar
Den mörka decembernatten,
Ack så vacker,
Med kristallklar snö,
På granar och tallar,
Jultomten går runt och trallar,
Se denna månad är han glad,
För då får han träffa alla barn,
Den tjugofjärde är hans hårda dag på året,
Till denna dag tvättar han hår och tår,
Lottig,
Det får han vá i vår
Den sista mörka decembernatten,
Är vi uppe till sent på natten,
För då blir det gamla året nytt,
Och kanske det detta år sker en flytt,
Till Södertälje,
Eller Lidingö,
Se flickan tyckte inte,
Att Skälby dög
//Erica
Äktenskapsfrågan av Gustaf Fröding, mordeniserad av Erica Kring
Ett hus och ett jobb vore väl bra,
Ett par barn vill vi även ha
Tänk vilket äktenskap det skulle vá
Vad vill vi ha i livet idag?
Se det vet varken du eller jag,
Hur vi ska lösa,
Se vår ekonomi är inte så bra,
Vi måste jobba och slita,
För det vi vill ha
Vad vill vi ha i livet idag?
En lycklig familj,
Det är vad vi vill,
Men utan pengar står livet still,
Men jag ska dig älska,
Vi har ju varann,
Se vilket första pris vi vann
//Erica
Vem är jag?
De sena mörka höstkvällarna får Mig att börja falla,
Av maktlöshet,
Se Jag vet inte längre vem Jag är,
Vem är Jag?
Det svaret,
Måste Någon ge Mig en dag,
Utan den vetskapen,
Är Jag alltid om natten vaken,
Vinterns snara återkomst,
Får Mig att börja undra:
Vem är Jag?
Endast när Du är närvarade i Mitt liv,
Vet Jag detta,
Men utan den,
Faller Jag,
Jag gråter stilla,
När Du gör Mig illa,
Genom att ta din långa svarta rock,
Icke säger Du Mig heller nått,
Du bara der på Mig med en sorgsen blick,
Nickar sedan endast kort,
Innan Du vänder Dig om,
Och då,
Säger Du,
Att när det blodiga kriget är slut,
Vill Du ha Mig till Din fru
Vem är Jag utan Dig?
Svaret,
Vill Jag icke säga,
Nej,
Men Jag måste,
Trots att Jag önskar,
Att Jag kunde skonat Dig,
Jag är som barnet,
Barnet som tappat bort sin pappa på ICA,
För snart börjar Jag att skrika
Vi blir aldrig något brudpar,
Får aldrig heller,
Någon Lyckans dag,
För det blodiga krig,
Du tvångt skulla vara med i,
Gjorde att Ditt liv tog slut,
Och snart även Mitt likaså,
För vem är jag?
Den frågan har nu funnit sitt svar:
Utan Dig och Din kärlek,
Är Jag inte Jag
//Erica
Fly min vän
Du måste fly,
Låt inte makten,
Styra över Ditt liv,
Makten är Han,
Jag skulle Dig aldrig förlåta,
Om den som vann,
Var Han,
Tro Mig,
Jag har rätt,
Makten är ingen äkta man
Fly Min vän,
Fly i tid,
Innan allting är förbi,
Jag vet mied Mig,
Att Hans tårar,
Endast är ett lureri,
För att Du i Hans klor skall stanna,
Och för all framtid spela,
En form av Olyckans par,
Snälla,
Stanna ej hos Honom kvar
Fly Min vän,
Fly för Ditt liv,
Låt icke slutet på detta,
Bli i form av lid,
Tillåt Dig Själv,
Att leva ett lyckligt slut
Hitta Han som vill Dig hjälpa,
Stanna icke hos Denne,
Som endast vill Dig skänka,
Till dödens grymma öden
Du flydde ej,
Du svek Mig,
Du svek Ditt lyckliga liv,
För att Du icke flydde i tid,
Varför lät Du Dig styras,
Av en sådan självisk syn,
Du kunde ju fått leva,
Ett lyckligt liv
//Erica
Tårar av blod
Vad är det för rött som smärtar från Mina ögon?
Halvkvävd av fasa,
Inser Jag,
Att det är Mina tårar,
Mitt liv har gått så långt,
Att jag fäller tårar av blod gång på gång,
Mitt arma försök,
Att få de åter klara,
Är meningslöst,
Säger Min inre röst
Jag rycker till av räsla,
Någon lägger Sin hand i Min,
Det är Han,
Honom som Jag älskar,
Och som älskar Mig,
Jag fäller Mina tårar av blod,
För det som håller på att ske,
Vill varken Han eller Jag tro:
Jag kommer att dö,
Nu badar Min älskares händer i en röd sjö,
Se det är Mina tårar,
Jag inser med ens,
Att Jag icke kommer bli,
Äldre än tjugo vårar
Jag rycker till av rädsla,
Känner Min älskares mun mot mitt öra,
Nu viskar han ömt:
"Du är den vackraste Jag någonsin känt"
Dessa ord ger Mig ro,
Nu får Jag dö i Min älskares armar,
Snart Gud Sig över Mig förbarmar,
Mitt lyckliga liv,
Tar härmed slut,
Jag är efterlängtad,
Av Gud,
Och Mina tårar av blod,
Får aldrig någon ro
//Erica
Hjälp mig
Jag kan inte andas!
Det Jag ser i ögonen,
Är Guds Helige Ande,
Han vill ta Mig nu,
Rädda Mig snälla Du,
Jag klarar inte av att dö,
Men Mitt liv är i nöd,
Min strupe stockar Sig,
Varför kan Ingen hjälpa Mig?
Hjälp Mig,
Han dödar Mig,
Slagen i magen,
Skrämmer Mig,
Den Jag trott Mig älska,
Hatar Jag nu,
För nu vet Jag:
Att Djävulen,
Är Du,
Hur kunde Du spela Ditt falska spel?
För Mig,
Finnns Du inte mer
Hjälp Mig,
Ta Mig härifrån,
Jag kan inte förmå Mig själv,
Att från livet redan gå,
Jag har inte ens fått en son,
Det är Min högsta dröm,
Men Jag blir bara öm,
Dina sparkar och slag,
Gör Mig så svag
Nu är det förbi,
Jag fick ej mamma bli,
Varför kom Ingen och hjälpte Mig,
Ur Mitt sorgsna liv?
Nu dör Jag,
Men varför just idag?
Vad Jag önskar,
Att Den starka vore Jag,
Ingen kom,
Ingen hörde Mitt hjärtskärrade skrik,
På hjälp från den Djävul,
Som faktiskt var Du,
Du Fick som Du ville,
Du fick Mitt liv,
Jag gav Dig den makt Du ville ha,
Jag ska försöka att förstå,
Varför Du gjorde så,
Du gav Mig skuldkänslor,
Fast Du dem borde få
Du fick som Du ville,
Du fick Mitt liv,
Du sparkade ihjäl Mig,
Du fick Mitt liv tillslut,
Jag ska försöka förlåta Dig,
Fira Min död,
Sup ihjäl Dig på vin,
Ditt satans jävla svin
//Erica
Det ätande ögat
Pia springer allt vad hon kan! Hon känner hur benen knappt förmår att bära henne längre. Trots att det bara är femtio meter tills hon är hemma, känns det som en mil. Det är någon som följer henne med blicken någon som vill äta upp henne, men hon kan inte se denne varelse, hon bara vet att det är någon som vill få tag på henne, någon som är en varelse från en okänd värld! Nu börjar det bli mörkt och hon känner hur den isande höstvinden drar lägnst ryggen. Hon blir kallsvettig, faller skärrad ner på den stenlagda gatan,reser sig upp igen och knyper ihop ögonen och fortsätter springa, ända tills hon ser dörren till sitt hem! Anfådd smäller hon blixtsnabbt igen den, innan det stirrande, hungriga ögat följer med henne in och slukar henne!
Lite senare på kvällen sitter Pia och äter middag med mamma, pappa och hennes lillebror Daniel. Pappa frågar som vanligt: "Hur har du haft det idag då min ängel? Har det varit en bra första dag på höstlovet?" Pia har precis stoppat hela munnen full av köttbullar och spagetti när pappa frågar, så hon bara nickar. I vanliga fall, brukar hon babbla på för fullt om vad hon har gjort på dagarna vid middagsbordet, men idag nickar hon bara till svar, eller också skakar hon på huvudet. Mamma och pappa tittade på henne och väntade länge på ett utförligare svar, men Pia sa ingenting. "Har det hänt något Pia? frågar mamma med en orolig ton i rösten. Pia skakar återigen på huvudet och svarar kort: "Jag har bara lite ont i magen". Hon vågar inte berätta för sina förädrar, att en iskall blick, hade jagat hem henne från lekpkatsen. Dom skulle bara skaka på huvudet och skratta och säga till henne, att det bara var hennes fantasi som var igång. Efter maten reser Pia sig upp, säger tack för maten och meddelar trött, att hon går och lägger sig tidigt ikväll...
När Pia lägger sig ner för att sova, känner hon plösligt att någon stirrar på henne. "Inte du nu igen" säger hon och försöker låta stadig, men hon känner hur hon darrar i hela kroppen. Nu ser hon, det stora ögat med en stor hungrig mun och spetsiga tänder. Pia blir livrädd! Nu ser hon hur ögat öppnar fönstert med sina tänder och glider fram över hennes huvud. Vår flicka vill skrika, men något inuti henne tar emot...! Pappa och mamma kan inte höra henne. Dom skrattar höjdlöst åt "Vänner" och har inte en tanke på sin dotter. Pia kan inte längre andas! Hon bara ligger som förlamad av skräck i sin säng utan att kunna röra så mycket som ett finger. Nu känner hon något kallt och kletigt mot sin axel och skriker till av fasa! Det hungriga ögat, skådar kallt sitt bite en sista gång. Pia är helt fångad av dess tänder nu och inser med ens, att det är lika bra att ge upp. Hon gråter stilla och i samma ögonblick förstår hon, att ögat kommer sluka henne. Mamma och pappa kommer aldrig mer få se sin ängel igen och lillebror Daniel, kommer aldrig ens att lära sig sin storasysters namn.
Pia blir denhär kvällen uppäten av det ätande ögat med ett fasansfullt ansikte och hungrig mage. Han äter upp varje barn som är ute själva i det kalla höstmörkert. Det sägs, att de barn som en gång blivit uppätna av det ätande ögat, föds till ögonkroppar och slukar sina sysskon... Överögat vakar och styr över ens liv... Var försicktig, gå inte ut ensam mörka kvällar, för om du gör det, blir du uppäten av ögat och till slut, kommer du att äta upp den du älskar, för det har härskaren över de ätande ögonens rike bestämt och försöker du fly, inser du snart, att det inte är någon idé...För då, blir du utslängd ur riket - och har ingenstans att ta vägen...
//Erica
De klaraste tårar
De rinner långsamt nerför Min bleka kind,
Så sorgsen Jag känner Mig i Höstens vind,
När Jag tänker på den tid Vi hade,
Du och Jag,
Ställer Jag Mig frågan:
Var det endast dåligt,
Eller fanns där något bra?
Jag önskar,
Att svaret på den frågan,
Kunde ha ett lyckligt svar
De klaraste tårar,
Är klara som vatten,
När Jag går ut i den iskalla natten,
Ingen levande varelse kan trösta Mig nu,
Inte katten,
Inte ens Du
För det är nu för alltid slut,
Och av den vildaste sorg,
Gråter Jag gång på gång,
Jag kan inte ens finna tröst,
Hos den finaste sång
De klaraste tårar,
De blir bara fler och fler,
Och om natten,
Kommer det bara mer,
Av en insikt och sorg,
Böjer Jag mig ner,
Faller ner på knä och ber:
Snälla, ser Du inte allt Jag Dig ger?
Det fanns ett liv,
Och det fanns en tid,
Men dessa båda,
Äro nu förbi,
Jag fanns här,
Men då var Du där,
För Du trodde,
Att Jag inga känslor bar,
Det gjorde Jag,
Men nu,
När Du vill Mig ha,
Finns inga känslor hos Mig kvar,
Bara De klaraste tårar rinner ner,
Jag älskade Dig,
Men det gör Jag inte mer
Du frågar Mig,
Varför Jag gråter hos Dig,
För att Jag vill,
Men kan inte älska Dig,
Du borde ha tänkt Dig för,
Innan Du bedrog Mig,
Med en annan tjej,
Som Du påstår,
Inte betyder något för Dig,
Men hur tror Du det känns för Mig?
Det känns värre,
Än om Du hade älskat henne,
Och inte Mig,
De klaraste tårar rinner som en flod,
Snart badar Jag i blod
//Erica
Inte längre tonåring jag är
Säg Mig,
Vad är nu Dethär?
Allt går så fort,
Jag hänger inte med,
Måste rusa ikapp Livet Mitt,
Och se vad som kan tänkas ske numer
Aldrig kommer Jag att glömma,
Dessa värdefulla år,
Dom skall Jag gömma
Inte längre tonårig Jag är,
Och inte heller,
Är Jag kär,
Tonårskärleken försvann som en vind,
Du förstår,
Jag var för Denna blind,
Men kanske,
Kan Jag hinna,
Att istället vuxenkärleken finna,
Jag vet dock icke än,
När Jag kommer att finna Livets vän
Inte längre tonåring Jag är,
Nu måste Jag ut i Vår stora vida värld,
Jag kan inte längre stanna här,
Detta måste Du förstå,
Jag vänder Dig inte ryggen,
Jag bara går,
För att finna Mig själv,
Och ett eget liv,
Jag äro icke längre,
De åren som väger ton
Nu måste Jag släppa taget om Mitt bo,
Också Du,
Du måste släppa Mig här,
Så Jag kan utforska,
Denna stora värld,
Men Jag kommer sakna Dig,
Oh Ni tånår,
Så sårbar och så hård,
Men samtidigt,
Ack så vacker Ni var,
En bit av Er,
Kommer för alltid,
Att i Mig finnas kvar
//Erica
Oktobermörkert
Det är obehagligt tycker Jag,
Det får Mig att känna Mig,
Så matt,
Så svag,
När Jag ropar på Dig Min älskling,
Får Jag inget svar,
Bara mörkerts kalla drag,
Och Jag står ensam kvar
Oktobermörkert skrämmer Mig,
Det får Mig att bli så rädd,
Så skärrad,
Varför svarar Du inte när Jag ropar?
Är Detta en dröm alltihopa?
Eller är Det fakriskt så,
Att Verkligheten är såhär hård?
Oktobermörkerts onda ögon,
Stirrar på Mig,
Med en iskall blick,
Åh, vad Jag önskar,
Att Jag nu vakna fick,
Men Detta är ingen dröm,
Och med ens,
Känner Jag Mig öm,
Och är av ensamheten tömd
Ingen kommer,
Ingen går,
Inte ens Du vid Min sida står,
När Oktobermörket faller,
Fäller Jag en tår,
Och Jag förstår nu,
Att det jag trott var fel,
Jag ser Dig aldrig mer,
Men i Mina drömmar,
Jag fortsätter att le,
Fast det är av saknad,
Jag genom tårar ser
//Erica
Håll mitt hjärta i din hand
Låt Mig få känna Kärlekens brand,
Jag vill älska Dig,
Just Dig,
Kom snälla Du,
Håll om Mig,
Du har försvunnit en gång förut,
Och Jag likaså,
Men snälla,
Ge Vår Kärlek,
Chans nummer två
Håll Mitt hjärta i Din hand,
Och låt Vår Kärlek få ett annat namn,
Icke som kvinna,
Icke som man,
Nej så kan Vi icke älska varann,
Men någonting,
Hos Oss finnes kvar,
Det är svårt att sätta ord på vad,
Snälla,
Jag ber Dig,
Hjälp Mig,
Att finna detta svar
Håll Mitt hjärta i Din hand,
Och låt Oss hitta,
Kärlekens starka band,
För tänk,
Om det Vi icke hann,
Då skulle Jag aldrig förlåta,
Att Vi inget svar hittade på Denna gåta,
Ack,
Blotta tanken på detta,
Får Mig att börja gråta
Håll Mitt hjärta i Din hand,
Hjälp Mig att hitta,
Det som en gång försvann,
Känns det som Kärlekens starka band,
Eller håller Du Någonannans hjärta i Din hand?
Nå,
Om så är fallet får Jag finna Mig i det,
Då får Jag ensam bära,
Vår gemensamma hemlighet
Jag trodde Du höll Mitt hjärta i Din hand,
Men Jag hade fel,
Du vände på klacken och försvann,
Men Kärlekens pris Jag vann,
Jag håller nu en varelse i Min famn,
Som bär en del av Dina arv,
Du är välkommen att träffa Den Jag nu i Min famn ser,
Snälla,
Kom tillbaka,
Jag ber,
Håll Denna del,
Av både Ditt och Mitt hjärta i Din hand,
I samma ögonblick Du gör det,
Vet Vi,
Att Detta,
Är svaret,
På Kärlekens starka band
//Erica
Hatets kärlek
Äro något starkt,
Den är så stark att Du älskar Den,
Du hatar Den Du älskar mest av Allt,
Det äro vackert Min vän,
Hatets kärlek älskar en
Hatets kärlek,
Äro det Jag känner för Dig,
Se,
När Du dock på Mig grälar,
Då älskar Jag Dig,
Jag skriker att Jag Dig hatar,
Du förstår,
Det är av kärlek som Dessa ord,
Flyger ut ur Min mun
Hatets kärlek,
Äro den starkaste kärleken av Dem alla,
Nu på Sin rätta plats,
Allt är villigt att falla,
Jag hatar Dig,
För att Jag älskar Dig,
För att utan kärlek,
Vågar Vi icke hata
Hatets kärlek,
Var så stark,
Så stark att Du försvann,
Skrik aldrig mer från Dig Jag må höra,
Ack, älskare,
Jag vet Inget Jag nu kan göra,
Mer än att gråta och aldrig förlåta,
Mig själv,
För det som hände,
Varför skulle Vi gräla och sedan skiljas åt?
Ack, Mina ögon röda bliver av all gråt,
För när Jag kom hem hit nyss,
Fann Jag Dig död,
Med ett ryck,
Älskling,
Förlåt
//Erica
Höstens vindar
Är så kalla,
Så kalla att löven falla,
Ner till marken blöta grund,
Väl därnere,
Tänker Dom på himmelen en stund
Hur vackert där var,
Och Dom undrar för ett tag,
Om Dom någonsin igen,
Får uppleva,
En vårdag?
Höstens vindar,
Är så kalla,
Så kalla att Jag vill darra,
Men än har inga granar barrat,
Lyssna till Höstens vindar,
Dom vill till Dig,
Något säga,
Höstens vindar,
Är så kalla,
Så kalla att mörkert tidigt vill falla,
Sätt på Dig raggsockorna fina,
Så Du håller Dig varm om fötterna Dina,
Spring inte ut i Höstens mörka natt,
Men om Du måste,
Så ta med Dig Din katt,
Hon skyddar Dig,
Mot allt,
Som är hotfullt svart
//Erica
Lyckan
Den äro det största Vi upplever,
När Du nu ser in i de ögonpar som äro mina,
Fäller Jag blott en flod av tårar,
Du får icke tro,
Att dessa är av sorg,
Nej,
Tvärtom,
De tårar Du ser när Du skådar Mitt blotta öga,
Är av Lyckans form,
Lyckan,
Den äro fullkommlig,
Du,
Äro det käraste Jag har,
Jag vill icke av Dig kräva mycket,
Endast en sak:
Lova Mig,
Att Du stannar kvar,
Och håll om Mig,
På Livets sista dag
Lyckan,
Den äro Du,
Min önskan är Denne,
Att Livet äldrig tar slut,
Se icke på Mig sådär,
Jag lovar,
Jag stannar kvar här,
Tills Den dagen då Du dör,
Då, har Jag inget att längre leva för
Lyckan,
Den äro nu slut,
För nu tar Du Din rock och går ut,
Utan att yttra ett "Farväl",
Försvinner Du med Din själ,
Genom Guds paradis Du nu går,
Och Jag,
Fäller en tår,
Älskling,
Nästa år,
Du tillbaks Mig får,
Eller kanske,
Redan i vår
//Erica