Det röda hjärtats slag
Det röda hjärtats slag,
Det slår och slår dag efter dag,
Av kärlekens starka kraft,
Du be höver icke vara rädd för pilen,
Den må vara vars,
Men inom en kvart,
Veto både Du och jag,
Att det äro kärlekens svar
Det röda hjärtats slag,
Äro kärlekens starka svar,
På att vi hör ihop,
Du och jag,
När jag om natten bliver svag,
Behöver jag blott blunda en kort sekund,
För jag vet att du är här,
Även när du äro där
Lek icke med kärleken säkra svar,
Vi måste taga det på allvar,
Kanske,
Älskade Jag dig en gång,
Men det äro med stor sorg,
Du slösat bort känslorna på makt och slag,
Och offer blidde jag,
Lämna mig och mitt liv i fred,
Du förlorade mig,
När du med slagen,
Sönder mitt hjärta rev
Det röda hjärtats slag,
De slår än idag,
Men inte tack vare dig,
Du bara sparkade och slog på mig,
Nu vill du hava mig tillbaka,
För att ännu en gång,
Med slagen övervaka,
Jag önskar så,
Att jag ur mardrömmen fick vakna
//Erica
Strömavbrott gör att veckoinlägget uteblir!!!
Hej på er! Hoppas eran vecka varit bra!
Jag satt och skrev ett långt inlägg om denna vecka, men då, mitt i allt, blir det strömavbrott här i Vindeln!!! Detta gör att det inte blir något denna vecka.....
Sorry!
//Erica
Jag satt och skrev ett långt inlägg om denna vecka, men då, mitt i allt, blir det strömavbrott här i Vindeln!!! Detta gör att det inte blir något denna vecka.....
Sorry!
//Erica
När ljuset faller
När ljuset faller,
Dräper själen min sig själv,
Jag inser snart,
Att jag äro förlorad i mig själv,
Vi försökte,
Men det gick då åt ett annat håll,
Varför höll vi inte koll?
När ljuset faller,
Då faller även jag,
Och i nästa stund,
Gör sanningens svarta mörker mig svag,
Och jag känner med ens,
Att jag varit dum,
Hur kunde jag gå på,
Att jag skulle sitta inne för dråp,
När det i själva verket,
Varo du som skulle dräpa mig
Och hur kan detta komma sig?
Jag trodde det varo jag som mördat,
Men det varo själen min,
Jag gick förlorad ur mitt liv,
Hur skulle någon någonsin kunna älska mig,
Så dräpande jag varit mot mig själv?
Men du ska veta min vän,
Det äro ingen lätt väg att ta,
När man vill tro på,
Att livet,
En dag kan bli bra,
Inte idag,
Och kanske heller inte imorgon,
Men snart,
Jag vill tro,
Att det kommer bli bra,
En dag
En dag vill jag tro,
Att ljuset icke må falla mer,
En dag,
Kommer du förstå,
Att jag aldrig från livet vill gå,
Men vardagens tuffa lag,
Får mig att falla i gråt,
Om du tror på mig,
Så lovar jag dig,
Att jag ska kämpa mig,
Om så blir med blod,
Genom livets svåra tenta,
Men var icke arg,
Och snälla döm mig icke heller,
Jag förmår inte att förklara mer än så,
Lova mig att du står kvar här ändå
//Erica
Äntligen helg!!!!!
Gó fredagseftermiddag på er alla därute! Hur har ni det i kylan? Själv mår jag sådär, då jag är helt utmattad rent mentalt efter en mist sagt tuff vecka!
Tuff vecka ja... Jag har haft tre stora ting i skolan denna vecka.
I måndags hade jag och min grupp vår redovisning om Aktivitetstadiet. Aktivitetstadiet, är det sista stadiet man befinner sig i när man vill komma igång med träning. Vi tog då upp hur man är som motionär i detta stadium och att en viktig , är att uppdatera handlingspllanen och sätta upp nya mål vartefter...
I tisdags hade jag min "testföreläsning" om hur det omöjliga blir möjligt för klassen. Det är egentligen ingen större skillnad på testföreläsningen och dom riktiga, mer än att, på testföreläsningen får vi feedback på vad vi skulle kunna tänka på och det är ju jättebra, tycker jag i alla fall! :-) För er som inte kommer ihåg vad det är jag ska göra, så kan jag berätta, att jag ska berätta hur min resa med viktnedgång och livsförändring har varit.
Massageexaminationen ägde rum igår. Gissa om jag var nervös!!! Jag sov inte en blund på heeeela natten och då menar jag verkligen HELA NATTEN till igår! Det är inte helt lätt, när det både är en examination och en kundbekvämlighetsfråga...! MEN, nu sitter en nyexaminerad massör vid sin dator och bloggar!!!! :-D Helt otroligt!!! Det ska verkligen firas!!!
Veckans onsdag övade jag inför examinationen och idag, har vi lyssnat på en klasskamrats föreläsning, fått veta hur examinationen gick och sedan har vi nästintill bara suttit och skrattat och skämtat ett tag. Vi alla har haft en intensiv vecka, så vi är rätt slut allihop. Slutade redan 10:30 och nu är det ÄNTLIGEN HELG!!!
Nästa vecka vet jag inte så himla mycket om.... Vi ska väl fortsätta förarbetet med vårterminens projekt och påbörja en ny kurs tror jag. Kommer dock inte ihåg om det var näringsläran eller motiverande samtal ssom kommer först, men det visar sig...!
I helgen ska jag nog mest ta det lugnt och ta igen mig efter denna proppfulla vecka! ÅÅÅH, det var länge sedan det kändes såhär skönt med helg!!! Assistent Emilia får äran att fira sin massörbrukare ikväll. Fick även en jättestor grattiskram av min vän vaktmästaren förut! :-) Han såg lite stolt ut.
Tugga, svälj, trevlig helg!
Detta var ett tag sedan, men GUUUUD vilken härlig tid det var!!! Första veckan av läsåret i 2:a ring!
//Erica
Hör du mig?
Hör Du Mig?
Hör Du Mig när Jag ropar på Dig genom den kalla natten?
Varför svarar Du Mig inte?
Tårarna dalar långsamt nerför Mina kinder,
Varför svek Du Mig?
Jag haver då aldrig någonsin haft så ont i Mitt hjärta,
Mitt hjärta må vara rött som blod,
Jag blöder av sorg i Detta nu,
Att tro på att det Du yttrat över Dina läppar,
Var en gång sant,
Men nu förstår Jag,
Att Dina svarta lögner,
Äro alltför bra
Hör Du Mig?
Jag behöver Dig,
Men allt Jag får till svar,
Äro blott tåras sorgsna lag,
Långsamt försöker Jag resa Mig upp från den stenbelaggda gatan och natten,
Jag faller igen,
Står här och ser hur dagen börjar gry,
Hur kunde Jag vara så naiv,
Och tro på,
Att Vänskapens band,
Hade Vi?
Jag behöver Dig,
Men Du ser inte ens åt hållet Mitt,
Se på Mig en sista gång,
Jag ber Dig,
Ser Du inte att Jag behöver stöd?
Nej,
Du lämnar Mig i sorgen våta pöl,
Bryr Dig inte längre om,
Att Jag snart blir en ängel,
Jag kommer dö för att Jag räddat Dig,
Nu vet Jag att Jag förgäves offrat Mig,
För Du ger Mig blott endast en kall blick,
Vänder ryggen Din till,
När Jag för Dig,
Offrat Mitt liv
//Erica
Tillbaka till Vindeln och vardagen...
Hej på er alla! Hur har ni haft det under ledigheten och tiden därefter...? Jag har haft en helt underbar tid i huvudstaden, men jag tycker dock att det är härligt att vara på plats häruppe i norr igen. Ledsedsen att jag inte skrivit under den tiden, men hade allvarligt talat ingen ork att skriva på bloggen då....
Under lovet träffade jag några kompisar, tyvärr inte alla som jag hade hoppas på, men sånt är livet!
Jag har varit med familjen i den mån det gått, då alla for och slängde lite åt sina håll om dagarna. Jag har t.ex. varit iväg och klippt mig i Kista och pappa och bror har jobbat lite grann. Syrran har också haft sitt.
Vi firade minijulafton hos kusinerna den 22/12, 23/12 blev det för mig att gå upp tidigt, då jag sjöng på mässan i kyrkan den dagen, Samma dag, träffades jag och min f.d. assistent Sofia, eller, nja, hon jobbade då, så hon är på något vis kvar...
Julafton firades som vanligt hos morfar och mormor. Kalle, julmat, klappar, tackar och hela fadderullan! :-)
Sanna och hennes Isolé, var jag och tog en fika hos också! Gud, tänk vad stor hon blivit! Sööötnosen! <3
Dagarna gick, vi firade in 2013, firade pappas födelsedag (i förväg) och sedan var det dags för mig att fara uppåt igen...!
Första veckan i skolan efter jul, har väl haft sin gång.
Vi fortsätter i samma spår som innan jullovet, i hopp om att snart kunna avsluta några områden och påbörja några nya...!
Nästa vecka har jag en redovisning på måndag, imorgon alltså, en redovisning på tisdag OCH sist men inte minst: examination i massage på tordag och ja... sedan är den veckan också förbi... Nästan i.a.f. ;-)
Tack och hej!
//Erica
En efter en
En efter en,
Dör Vi Min vän,
Men störst av allt,
Äro ändå kärleken,
Vi lever och Vi dör,
Men vad skall Detta vara bra för?
Att dö äro det enda som haver en säker plats i livet Mitt,
Och likaså i Ditt,
Varför skall Människan veta Denna fara?
Kan icke Livet endast få vara?
En efter en,
Föds Vi Min vän,
Detta barn,i
Äro svaret på,
Vad kärlekens ord av vill bestå,
Ett tecken måtte bliva då:
Att Livet,
Det kommer att fortsätta gå,
Så blott Den dag Vi tar farväl,
Av Dem som en gång lämnat Oss,
Låt då icke Hoppet glömmas:
Det föds flera små liv förståss,
Som kommer fortsätta leva,
Även efter Oss
En efter en,
Bliver Vi äldre Min vän,
Men Vi får aldrig glömma:
En del av Själva,
Kommer alltid leva i ett hus,
Som kallas för "Hemma",
Vi lever och Vi dör,
Men glömma Hoppet ej Vi bör:
I vilken genration Du en står,
Vet Vi om att när Vi dör,
Där finnes alltid en del av Oss kvar,
Hur tänker Jag nu?
Undrar säkert Du,
Jo,
Utan Dig,
Och utan Mig,
Hade ett barn inte blivit till,
Hade ett barn inte blivit till,
Och heller inga barnbarn eller barnbarnsbarn,
En bit av Oss,
Kommer alltså aldrig att blekna bort,
Det är ju Min farfars farmors ögon,
Som Jag fått
//Erica
Skriver igen nästa vecka!
Det finns inte tid eller ork denna vecka! Kram
Skriver igen nästa vecka!
Det finns inte tid eller ork denna vecka! Kram
