Examensmiddag ikväll...

Hej hopp och gallopp i rosernas knopp! Hur har eran senaste tid varit? För egen del, har jag haft det underbart, frukansvärt, roligt, sorgligt, skrattrikt och alla möjliga känslor och ting i samma svep...!
 
Jag var ju, som de flesta av er säkert vet, uppe i Norrland hela förra veckan och umgicks med vänner, examinerades till hälsopedagog och grät en himla massa...! Det var så otroligt roligt att återvända för att träffa alla igen, men när vi sedan blev tvugna att säga hejdå och göra uppbrottet från fantastiska Vindelntiden, blev det mer än jobbigt! Jag tror aldrig jag gråtit så mycket någon gång i mitt liv förut!!! :'( Tårarna strömmade ut tre dagar!!!
Självklart saknar jag alla, men det finns en vän som jag kommer sakna urmycket! Vaktmästaren på skolan. Han och jag har bildat ett vänskapsband, som jag inte trodde fanns! Jag har skrivit om Kents "Utan dina andetag" till honom. Den nya texten berättar om hur glad jag är att jag funnit en vän som han och hur mycket vår vänskap betyder för mig. Denna nya sång, sjöng jag på Vindelns folkhögskolas scen, kvällen innan examen. Ja, han var där och när jag var klar med sången och fick en kram av honom, rann tårarna...och på lördagen, innan jag skulle åka, grät jag ännu mer... Vi håller kontakten och hörs varje kväll. Ibland på telefon, men för det mesta på Skype. Kommer förmodligen att åka upp 5/8 och den norrlänske vännen, har lovat att möta mig då. Det är vänskap det!
 
Nåväl, nu är jag hemma i Stockholm igen och ikväll ska jag ha examensmiddag för familj och vänner. Förberedelserna är i full gång! Jag har hjälp mamma med maten och hon går här och bakar bröd, gör efterrätten och stökar!!! Tack mamma! Pappa har också varit med  i matlagning, men just nu är han på arbetet.
 
Nya assistenter har börjat jobba med mig nu. Det verkar bli bra! :-) Första tjejen gick av sitt dygnpass vid kvart över nio i morse och nästa tjej kommer imorgon! Kan inte säga så mycket mer om det för tillfället. Jag uppdaterar om hur det går när jag träffat alla ordentligt, men det känns jättebra, även om jag självfallet kommer sakna Emilia något oerhört när hon slutar i juli... LOVE YOU!!! <3 Tur att vi får fira midsommar ihop! :-D
 
På onsdag tar min lillebror studenten!!!! STOOOORT GRATTIS TILL DIG! :-D :-D
 
Tusen tack till all personal på Vindelns folkhögskola för allt ni lärt mig! Med detta, vinkar jag adjö, men jag kommer tillbaka och hälsar på! Lita på det!
Många kramar från Erica
 
 
 
 

Sorgen

Sorgen,
Sorgen äro som ett mörkt stormigt hav,
På Detta sitter Du och Jag,
Lyckan flög Sin kos idag,
Och kanske,
Aldrig,
Kommer tillbaks
 
Sorgen,
Den äro mörk som Natten,
Ingen kan se igenom den,
Nej,
Inte ens katten,
Kan leta Sig genom Sorgens svarta färg,
Den täcker till och med,
Stadens högsta berg
 
Sorgen dansar i Mitt arma bröst,
Det gör så ont,
Att Jag bliver trött,
Faller ner på knä av gråt,
På Stadens gata,
Ack så grå
 
Livet haver förändras,
Ja,
Men Den som förstår Det,
Äro Jag,
Och kanske Du en dag
 
Sorgen är som en blomma om våren,
Den blir stark och svag i nästa slag,
Den dansande Sorgen bleknar bort,
Liksom ett spöke skrämt Jag fått
 
Leken måste taga slut,
Vi måste sluta ljuga nu,
Jag sörjer,
Och likaså Du,
Att  Livet kommer förändras,
Det äro fakta,
Som Ingen levande,
Någonsin kan ändra
 
 

//Erica

Äntligen Vindeln!!!!!

 Hej och halloj i våren! Hur mår ni? Själv mår jag som vanligt, med andra ord, jag har ont, men det börjar bli en vana. Om detta är en bra eller dålig sak, kan man diskutera...
 
Nu har jag haft introdagar med alla nya assistenter. Tre stycken. Jättehärliga tjejer, som jag tror att jag kan ha kul ihop med! Det har dock fallit bort en tjej, det skulle ha börjat fyra nu, men hon har av någon anledning inte gått att få tag på och hon har heller inte hört av sig. Skumt. Som tur är, har jag Emilia från Umeå kvar juli ut och eventuellt en annan tjej som är intresserad av den tjänsten, så det löser sig säkert på det ena eller andra sättet en vacker dag. En annan Umeåassistent som jag har nu, försöker hitta en lägenhet i huvudstaden, så förhoppningsvist, kan hon fortsätta jobba med med mig.
 
Våran sommarstuga i Småland är nu godkänt att flytta in i! :-) Huset är nybyggt från grunden. Ska bli spännande att flytta in i sommar!
 
På lördag åker jag äntligen till Vindeln! :-D Kommer stanna i över en vecka. Har inte varit där på tre månader, så det ska bli otroligt roligt att umgås med klassen  och alla andra härliga vänner däruppe och på fredagen, 24/5, tar jag examen. Blir då examinerad hälsopedagog! :-) 31/5 blir det examensmiddag på Norrskensvägen i Stockholm. Den egentliga examensveckan/ examensdagen, lägger jag fokus på alla uppe i norr! :-)
 
Vi får se om jag skriver något inläggnär jag i Norrland. Om inte får ni ge er till tåls tills 27/5.
 
Nu ska jag skölja ur hårfärgen, så måste springa! Det blir ingeb bild till detta inlägg. Sorry! :-(
 
 
Ha det bäst!
//Erica
 
 

Assistansintervjuer i full fart...

Hejhej på er denna vårfina fredag! Tänk att våren kom till slut i.a.f.!!! :-) Härligt, inte sant? Hur har ni det? Själv mår jag sådär. Det går i vågor. En sak som är märkligt och faktiskt läskigt, är att mitt mående kan vara olika flera gånger på en dag...! Men men...Livet halltar vidare...
 
Livet halltar vidare ja...
Igår startade alla dessa assistansintervjuer upp. Det är full fart med dom ett par dagar till här framöver, närmare bestämt, imorgon och på måndag. Gårdagens intervjer bjöd på en och annan överrakning. Positva och negativa, men om jag ska vara helt och klart ärlig, så brukar det nästan alltid vara så i ett sådant sammanhang, men jag tror att det blir bra denhär gången också, eller hoppas i.a.f.
 
Idag ska jag åka till Stora Sköndals kyrka och prata med min konfirmationspräst. Helt otroligt att han och jag har våra samtal fortfarande! I oktober har dessa samtal pågått i åtta år!
Efter det, åker jag vidare till mamma och hennes man för en fredagsmiddag. Jag är på rätt sida av stan ändå, vilket gör att jag brukar försöka slå ihop det i samband med Sköndalsbesöken! :-)
 
Rehabiliteringen har inte startat ännu och om jag ska vara ärlig, så vill jag inte och tror heller inte, att denna kommer sätta igång förrän tidigast efter det att jag har kommit hem från Norrland. Varför jag inte vill det? Jo, jag har så mycket nu ändå innan resan, med en massa intervjuer och möten, att jag  inte kommer orka något annat än att ta det lugnt och kanske träffa någon kompis däremellan.
 
I helgen har jag alltså assistansintervjuer på lördagen och på söndagen ska jag antagligen träffa en kompis några timmar. Så jag har fullt upp...Eller, kanske inte riktigt fullt upp, men så pass lagom med planer i helgen, att jag inte blir stressad.
 
Nu måste jag äta lunch om jag ska hinna innan jag åker till Sköndal!
 
Ha det bra tills jag orkar skriva igen. Dagens träning i finmotorik är härmed avcheckat! ;-)
 
 
Låt mig få bjuda eder på en blåsippa och sekunden därpå, önska en glad vår!

//Erica
 
 
 
 
 

Vårhemligheten

Vårhemligheten,
Är det någon annan än Jag,
Som vet den?
Inte?
Vill Ni den veta,
Så skall Jag ej längre bära på den själv,
Jaja tjata icke,
Det kommer mer,
Har Ni tänkt på allt fagert våren ger?
Det äro Dennes hemlighet
 
Vårhemligheten,
Äro Solen ljumma strålar,
Som ger Regnbågens alla färger,
Genom glasskålar,
Det äro Vårhemligheten,
Som våra ögon skådar,
Men har Ni tänkt på hur mycket Vårhemligheten sårar?
Vänner kommer och går,
Javisst är det så,
I alla fall,
Har det som varit,
Under tidigare år
 
Vårhemligheten,
Det äro den,
Att Hon glömt bort vad Jag heter,
Hon,
Hon som sade Mig och svor på,
Att hon aldrig skulle från vår vänskap gå,
Och Jag,
Gick denna dumhet på,
Och stod där vid Hennes sida,
Alla dagar,
Blå som grå,
Och nu,
Får Jag endast stå här och lida,
För när Min dag en gång plöstligt blåser,
Kommer Hon icke åter,
 
Vårens hemlighet,
Äro den,
Att Jag har funnit en ny vän,
Alla som tjatar om att åldersskillnaden är stor,
Haver nog aldrig kunnat gå utanför sin trånga skog,
Det spelar väl ingen roll?
Att vara Din vän,
Är för Mig en ära,
Jag vill tro,
Att ålderskilladen,
Kan få,
Både Dig och Mig och andra att förstå:
Att Vi kan vandra på en väg,
Och helt plösligt en oväntad vän få,
Nu skriver Jag Dessa rader och fäller en tår,
Jag ska vara ärlig,
För ett år sedan eller två,
Visste Jag icke,
Att det var såhär en vänskap skulle vara,
Tack för att Du,
Hjälp Mig att finna Denne Nu
 
Vårhemligheten,
Äro den;
Att Jag tror,
Eller vänta,
Nej,
Jag tror Jag faktiskt vet,
Att Våran vänskap,
Äro svaret på Vårens hemlighet,
Och Vem vet,
Kanske var det en mening med att Jag blev sjuk?
"Men är Du inte klok?"
Tänker Du väl nu,
Men Jag tror,
Att om så icke hade skett,
Hade Jag Vårt starka vänskapsband icke sett,
Att Jag en vän funnit har,
En som faktiskt står kvar,
Jag vet att Jag kan ha svårt att på Detta tro,
Men snälla,
Ge Mig lite tid,
Så kan Detta faktum fast få gro,
Jag har varit med om så många svek,
Att Jag är ovan,
Att icke jämt behöva ge och bliva kvar,
Som sårad och svag,
Att plösligt bliva accepterad,
Som Jag är,
Det gör vänskapen Vår,
Mer värd än en sliverskål,
Det Min vän,
Är svaret,
På Vårhemligheten
 
 

//Erica
 
 
 
 

RSS 2.0